Verkligheten

I tidningar, särskilt runt jul brukar det vara en massa reklam för olika hjälporganisationer och olika ändamål. Många av dessa handlar just om Afrika. Det kan vara allt från att stödja sjuka med medicin eller förbättra utbildningsmöjligheterna för barn till att köpa en get till ensamstående kvinnor. Bilderna i dessa reklamer brukar säga mycket. Idag befann jag mig en en av dessa reklambilderna. Jag befann mig i verkligheten. Ni vet reklambilden som vill förbättra utbildningsmöjligheterna för barn. Dessa bilder visar ofta ett nedgånget klassrum överfullt med skolbarn. Utbildningsmaterial är det ont om och de lilla som finns har sett sina bästa dagar för länge sedan.

 

På min klinik bedriver vi studenter vissa projekt/ Skoluppgifter utanför kliniken och idag var det dags att besöka en grundskola för att undersöka skolhälsan. Eftersom det inte finns några skolsjuksköterskor på skolorna i Botswana, så blev det vår uppgift att gå runt och kontrollera skolhälsan. Jag fick lära mig att det räckte med att titta på barnen för att se de lättare åkommorna så som vissa smittsamma hud -åkommor, irritationer i ögonen, hårbotteneksem mm. Sånt som kan bero på sjukdomar eller bara allmänt dålig hygien. Barnen som vi såg ut fick vackert infinna sig i att inför hela klassen ställa sig upp och komma fram till oss så vi kunde granska dem på närmare håll och rapportera deras namn så det blev en fortsatt hälsoutredning. Jag tyckte lite synd om barnens offentliga granskning, men bättre det än ingen alls.

 

Skolan var utspridd i olika låga små byggnader och mitt ute på skolgården stod två stora träd. Under dessa träd såg jag flera klungor med barn. Vid en närmare anblick såg jag att de hade sina klass”rum” i skuggan av träden. Lärarinnan hade en liten svart tavla som lutade mot trästammen och bredvid den hade hon sin kateder. Barnen hade stolar att sitta på och fick även använda stolar eller sina knän för att skriva i sina block. Ett av de två träden ute på gården delade två klasser på. En annan klass befann sig i ett förvaringsutrymme . Anledningen till träd och förvaringsutrymmen till klassrum är att skolan inte har tillräckligt med klassrum till antalet barn.

Jag undrar bara vad som händer med lektionerna under trädet när det regnar!

 

Inne på kliniken pågår arbetet för fullt. En stor del av arbetet består av att ta blodprov och ge injektioner och plåstra om diverse sår. Att ta blodprov i Botswana är inte samma som att ta blodprov i Sverige. Det är mycket mer hantering med blodet innan det slutligen hamnar i provröret. Men när vana väl infann sig så gick allting som smort.

Det blir otaliga injektioner varje dag. En injektion i sätesmuskeln som är en mer sällsynt syssla i Sverige blir plötsligt vardagsmat här nere. Här injicerar vi på löpande band. Mest synd tycker jag dock om de små barnen som inte har en aning vad som kommer att hända. Oftast lämnar de rummet storgråtandes och jag hoppas verkligen att de inte kommer att associera blondiner med sprutor i framtiden.

 

Det var nog allt jag hade att säga för den här gången, det varit en bra och otroligt lärorik vecka i verklighetens Botswana. Ta hand om er där hemma tills vi hörs igen.

Kramar 


Kommentarer
Postat av: Mamma

Så otroligt mycket som är annorlunda för oss nordbor. Det blir många minnen som du kan plocka fram och minnas tillbaka.

Bra att du skriver också, så att du minns vad som hänt. Kramar på dig! Vi är jättestolta :)

2010-02-09 @ 17:22:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0